Tänk om…?

Publicerat av Admin, 25 maj, 2016

Tänk om, artikel Några funderingar kring vår läroplan och dess påverkan på elever med olika funktionsnedsättningar.

Flexenheter och SU-grupper

Publicerat av Admin, 6 december, 2015

Nu länkar jag till en PDF om Flexenheter och SU-grupper HÄR. Jag har bollat mina tankar med och hämtat inspiration från Flexenheten Kärnan på Bosgårdsskolan, Tvååker och Flexteamutvecklarna Anna-Lena Åkerlind och Gunnel Hentilä i Varbergs kommun, samt specialpedagog Annika Grenhage, Resurs Autism i Arvika. Ni andra som får, eller redan har tankar och erfarenheter kring denna fråga får gärna höra av er till mig med dessa. Skicka till ulrika@aspeflo.se. Om någon har nytta av det jag skrivit så är det naturligtvis fritt fram att använda och sprida vidare. Ulrika

 

 

Aspeflo om Autism – finns nu att köpa igen!

Publicerat av Admin, 20 november, 2015

bokbildASPEFLO OM AUTISM kom ut 2010 och bygger på olika föreläsningar jag hade haft fram tills dess. Då jag känner att innehållet fortfarande är aktuellt, ger jag ut en andra upplaga av boken på mitt förlag. Boken går nu alltså att beställa här.

I boken finns kapitel som beskriver Autismspektrumtillstånd och vad som kännetecknar ett bra förhållningssätt till personer med Autism. Det finns kapitel som handlar om hur man får kommunikation att funka mellan personal och anhöriga samt vad vi kan göra vid problemskapande situationer. En stor del av boken handlar om kommunikation och meningsfulla aktiviteter då detta är två allmänmänskligt viktiga områden som kräver speciellt fokus vid Autism.

I slutet av boken finns åtskilliga kartläggningsformulär som främst kartlägger området kommunikation på olika sätt. Boken är lättläst, innehåller många bilder och en mängd konkreta exempel kring både barn, ungdomar och vuxna.

Boken vänder sig till såväl föräldrar som personal inom skola, korttids/boende och daglig verksamhet.

Gästinlägg från Jill Rogheden

Publicerat av Admin, 11 oktober, 2015

Jag har glädjen att få presentera ett inlägg kring att uttrycka sig begripligt, skrivet av Jill Rogheden. Jill har ett unikt inifrån-perspektiv då hon själv, och flera av hennes barn, har diagnoser inom autismspektrat. Jag hoppas att ni redan har sett hennes BLOGG, och vill ni kontakta Jill för föreläsningar eller andra förfrågningar så går ni in på hennes HEMSIDA.
Här kan du skriva ut Jill´s artikel som PDF. Till denna artikel hör en checklista som jag även lagt in under fliken Material/Kartläggningsmaterial.

Att uttrycka sig begripligt
De flesta personer inom autismspektrat har svårigheter med kommunikation på ett eller annat sätt. Det kan vara lätt att missa detta eftersom många är väldigt verbala och har ett mycket stort ordförråd.

Många jämför barn med Aspergers syndrom med små professorer eftersom en del använder mycket mer avancerade formuleringar och svårare ord än jämnåriga.

Min äldsta son med Aspergers syndrom har alltid använt ett avancerat språk. Han började tala väldigt tidigt. Det har fått som följd att människor i hans omgivning har talat till honom som om han vore mycket äldre än vad han egentligen är. Men även om de använder ett åldersadekvat språk kan han ha svårt att förstå det de säger, trots att han dessutom har en väldigt hög intelligens.

Ibland kan det handla om eko-tal. Det kan vara lätt att missa eftersom eko-tal kan vara fördröjt. Jag har själv blivit lurad av detta. När min son var 7 år berättade han för mig vad gravitation är: ”den lag som säger att varje partikel drar varje annan partikel till sig med en kraft som är direkt proportionell mot produkten av partiklarnas massor och omvänt proportionell mot det ömsesidiga avståndet”. Jag blev förbluffad, men inte förvånad eftersom sonen är intresserad av vetenskap. Någon vecka senare när jag gick upp till hans rum för att stänga av Bamse-skivan för kvällen visade det sig att det inte var sonens egna ord utan en exakt upprepning av Skalmans ord. Det får mig att fundera på vad mer sonen sagt som egentligen varit eko-tal…

Har man en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning kan man ha svårt att koncentrera sig. Eftersom många har perceptionsstörningar kan omgivningen dessutom störa (ljud, ljus, lukter m.m.). Då kanske man inte orkar lyssna lika länge som andra i samma ålder.

Inte heller märks det alltid på någon med autism att hen inte har förstått. Det kan vara svårt att ställa frågor och att be om hjälp. Om någon frågar ifall man har förstått kan det hända att man svarar ja även om det inte stämmer, eftersom det är enklast eller för att man tror att det förväntas.

Därför gäller det att tänka sig för noga när man ska informera, instruera, undervisa eller samtala med någon inom autismspektrat, så att det blir begripligt.

Men det är inte helt enkelt att plötsligt byta sätt att uttrycka sig på. Alla har sin egen kommunikationsstil. Först måste du bli medveten om hur du brukar göra, vilka ord eller manér du använder. Be en kollega eller närstående observera dig när du pratar och pricka av i checklistan. Nedan följer mer information och tips.

När du väl vet vad du behöver jobba på för att bli mer begriplig, är det dags att börja träna. Lycka till!

Grundläggande tips

• Säg det du vill förmedla EN gång – tydligt
• Prata långsamt
• Använd få ord
• Använd enkla, korta, vanliga ord
• Var konkret
• Ge gott om tid för svar, så att personen du pratar med hinner bearbeta det du sagt och fundera ut det egna svaret.

Undvik:

Ironi och sarkasm
För att förstå ironi måste man först kunna sätta sig in i hur andra tänker. Ett tonfall eller ett ansiktsuttryck kan också avslöja att det handlar om ironi, men personer inom autismspektrat har ofta väldigt svårt att förstå hur andra tänker. De lyssnar inte alltid på tonfallet eller tittar i ansiktet, utan tolkar det som sägs bokstavligt.

Även många ”standard-barn” har svårt att förstå ironi och sarkasm. De flesta barn börjar förstå andras tänkande i 6-12 års ålder. Men det är inte ovanligt att ha svårt för detta ända upp i högstadiet.

Ex: ”Vilket underbart väder vi har idag (det ösregnar)!”
Ex: ”Tycker du att min teckning är fin?” ”Den är ju skitful!”

Abstrakta begrepp
Innan man helt har lärt sig behärska konkret tänkande kan man inte helt förstå abstrakt tänkande. Det krävs en viss mognad för detta. Barn med standardutveckling börjar vanligtvis inte tänka abstrakt förrän i 11-års åldern. Men för barn med en kognitiv funktionsnedsättning kan det ta betydligt längre tid. Har man dessutom en intellektuell funktionsnedsättning kanske man aldrig förstår det som är abstrakt.
Ex: Värdegrund, jämställdhet, tyngdpunkt, evolution

Ovanliga och svåra ord
Många ord är svårare än du tror. Se upp med internationella fackord, yrkesjargong, modeord, låneord, engelska webb-ord.
Ex: implementera, involverad, teamwork, web site

Liknelser– ett bildligt uttryck med en jämförelse
Ex: Du är blek som ett lik

Metaforer – ett bildligt uttryck utan jämförelse
Ex: Du är en klippa
Ex: Mello-feber

Idiomatiska uttryck
Ex: Bita i det sura äpplet

Tvetydigheter, blandade bilder och tillkrånglat bildspråk
Ex: Bomberna kan bli både mindre (storlek) och mer explosiva
Ex: Flickorna är i stark minoritet
Ex: Linjeflyg har tappat var femte passagerare

Anspelningar och svårförståeliga uttryck
Ex: Vi har blivit utsatta för en Kafkaartad process
Ex: Ersättning utgår
Slang
Ex: chilla

Tveksamheter
Ex: kanske, ofta, snart, vi får se, eventuellt

Homonymer – ord med flera betydelser
Ex: Sätta en bock i kanten

Dubbla negationer
Ex: Jag är inte längre säker på att det inte finns UFOn

Syftningsfel
Ex: Kraftigt berusad grep polisen honom i en taxi

 

Tänk på detta när det gäller:

Att informera

Säg det viktigaste först
Svara på nedanstående frågor:

• Vad ska jag göra?
• Med vem ska jag vara?
• Vad behöver jag?
• Var ska jag vara?
• Hur ska jag göra?
• Hur länge ska jag hålla på?
• När?
• Varför ska jag göra detta?
• Vad ska jag göra sedan?
• Reservutgång: Om det inte fungerar, vad ska jag göra då?

Säg inte mer än det som behövs
All information är inte viktig för alla. För mycket information kan öka stressen.
Brodera inte ut det som ska sägas. Då kan det hända att man missar det som egentligen är viktigt. Många med autism har svårt att sålla viktig från oviktig information.

Blanda inte in känslor och förväntningar – inget säljtugg
Inblandning av känslor ökar faktiskt stressen hos många med autism. Hur kan någon annan veta vad jag kommer att känna? Men om det inte blir roligt då, vad händer då?
Ex: ”I morgon när vi ska till museet ska vi ha en fantastiskt rolig dag!”

Ge visuellt stöd och minneshjälp
Visa bilder på det som ska ske. Skriv upp informationen på tavlan i klassrummet, visa en Powerpoint eller rita upp händelseförloppet. Ge också ut informationen på papper att ta med.

 

Att ge instruktioner

En av mina vänner fick en gång höra av kassapersonalen i mataffären att hon tilltalade sin son (med autism) som en hund när hon pratade med honom. Det var säkerligen inte menat som en komplimang, men eftersom min vän är mån om att det hon förmedlar till sonen ska vara begripligt blev hon smickrad. Det var ju precis det hon ville uppnå: Kortfattat och tydligt, utan någon onödig information.

• Tydligt och begränsade
• Konkret
• Max tre led i taget – Men observera att en del bara klarar en instruktion åt gången
• Förtydliga visuellt; med bild och/eller text

 

Att undervisa

Inga tjusiga inledningar
Använd inte djupt och högtidligt språk, allmänna reflektioner, imponerande citat osv. Undvik onödiga tillbakablickar och förhistoria.
Ex: ”Redan de gamla grekerna…”

Det viktigaste först
Börja med sammanfattning, slutledning, förslag och budskap.
Var inte för detaljerad i början. Undvik exakta sifferuppgifter, de kan komma senare.
Undvik passiva satser där verbet kommer sist. Om någon inte orkar höra meningen till slut kan innebörden helt missuppfattas.
Ex: Den nya ombyggnaden på skolgården under vårterminen kommer inte att kunna genomföras.

Vad ger det mig?
Många med autism har svårt att lära sig saker de inte ser någon nytta med. För att kunna lära sig är det viktigt att förstå varför. Då räcker det inte att komma med orsaker så som att det står i läroplanen. Om det inte är något som intresserar eleven är det extra svårt. Om eleven får veta vad just hen kommer ha för nytta av det blir det mer motiverande.

 

Att samtala om något som inträffat

Välj rätt tillfälle
Om någon är orolig, upprörd eller mycket trött är det extra svårt att lyssna och prata. Att samtala precis när något hänt är inte heller rätt tillfälle.

Välj plats
Välj en plats där personen du ska samtala med känner sig trygg.
Välj en lugn miljö utan störande intryck, så som bakgrundsljud, lukter, obehagligt ljus m.m.
Välj en plats där ni kan vara ifred utan att någon annan kan komma och avbryta.

Agera lågaffektivt
Försök att inte visa dina känslor; var neutral. Annars kan det öka stressen hos personer inom NPF.

Undvik en anklagande ton.

Undvik ögonkontakt. Sitt gärna vid sidan av varandra istället för mitt emot. För många inom autismspektrat kan det vara svårt att lyssna samtidigt som de fokuserar på att se dig i ögonen. Många tycker också att det är obehagligt.

Håll dig på samma nivå som den du samtalar med, så att den inte känner sig i underläge. Stå inte om den andra sitter ner.

Säg som det är
Personer inom autismspektrat har svårt att läsa mellan raderna. Ofta förstår de bara exakt det du säger. Att försköna, försöka vara artig eller att linda in saker som man ofta gör när man ska säga något negativt till andra, fungerar inte. Det är pang på som gäller!

Använd visuellt stöd
Ritprata eller använd seriesamtal för att konkretisera det som hänt.
Om personen tycker att det är jobbigt att prata om det, kan man också skriva till varandra, t.ex. via en dator, sms eller på papper.

Låt svaret ta tid
Låt personen bearbeta det den hört och ge tid för att formulera ett svar. Det kan ta mycket längre tid än du tror.
Signalera tydligt vems tur det är att prata
Det kan vara så att personen inte har förstått att det är deras tur att prata eller över huvud taget varför hen ska prata.

Samarbeta
Låt personen komma till tals och berätta sin syn på det som hänt. Orsaken är sällan det man tror. Låt också personen komma med egna förslag på hur man kan förebygga situationen i framtiden. Glöm inte att också ta hänsyn till dina farhågor när ni tillsammans gör upp en plan.

Ny bok!

Publicerat av Admin, 1 oktober, 2015

Bok bildFÖR ALLA I SKOLAN – en bok om inkluderande och utvecklande undervisning

Detta är en bok som vänder sig till alla pedagoger i skolan.

BESTÄLL BOKEN HÄR!

Boken består av två delar. Den första delen beskriver de grundläggande insatser man som pedagog behöver göra för att skapa en inkluderande lärmiljö. I de två första kapitlen finns tankar och strategier kring ett relationsskapande bemötande och en fungerande lärmiljö, som lägger grunden för en trygg och tydlig miljö för eleverna. Därefter följer två kapitel som har fokus på att knäcka läskoden samt att fortsätta undervisa språk- och kunskapsutvecklande, vilket är en förutsättning för att eleverna ska kunna nå målen i läroplanen.
Den andra delen lägger till den spetskompetens pedagoger behöver skaffa sig när det gäller att ha kunskap och verktyg att möta elever med funktionsnedsättningar som ADHD, Autism och Språkstörning. Där finns bland annat ett kapitel med extra fokus på social kommunikation, ett om verktyg för kartläggning och förståelse, och slutligen ett kapitel som handlar om att vi kan behöva ha ett utvidgat samarbete och en större flexibilitet för att hitta långsiktigt hållbara strategier i komplexa situationer.
Boken innehåller en mängd praktiska exempel som kan användas som diskussionsunderlag eller praktiskt i klassrummet av pedagoger och arbetslag.
En bilaga på slutet sammanfattar innehållet i boken och det finns en mängd referenser till varje kapitel i boken för den som vill fördjupa sin kunskap.
Författare: Ulrika Aspeflo
Boken är på 116 sidor.
Förlag: Aspeflo & Klamas AB Förlag
ISBN: 978-91-637-8586-3

Behåll elevperspektivet!

Publicerat av Ulrika Aspeflo, 6 maj, 2015

Jag har fått pris!

Pris Skolkurage_copy2015 års Skolkurage av Barn i Behov.

Jag är väldigt glad och hedrad för den tillit och det förtroende som detta pris representerar och jag vill dela det med alla föräldrar och all skolpersonal som tillsammans stöttar varandra med kunskap och erfarenhet för att hjälpa elever i behov i skolan. TACK!

Priserna

En anledning till att jag fick priset kan ha varit detta inlägg, som jag tidigare lagt ut på Facebook. Jag lägger därför ut inlägget här också:

Time to make a statement!                       Klicka här för PDF.

Snart får det vara nog!

Jag vill inte längre hamna i handledningssituationer på skolor där lärarna vill att jag ska tala om för dem vad de ska göra för att få eleven att sluta uppföra sig ”illa” i klassrummet. Eller jo, det vill jag gärna, om det VERKLIGEN är det de vill, dvs. om de verkligen vill höra vad DE ska göra för att få eleven att uppföra sig bättre.

Blev det rörigt nu? Jag ska försöka förklara vad jag menar…

Gång på gång hamnar jag i situationer där lärare ber om hjälp utifrån situationen i klassrummet, och ofta då med fokus på en eller flera elever i klassrummet som man upplever gör situationen ohållbar. Lärarnas frågor är ofta ställda på följande sätt:

Hur ska jag få X att sitta på sin plats, lyssna på instruktionerna och göra det X ska? Hur ska jag få X att sluta prata rakt ut i klassrummet och sluta störa sina klasskamrater? Hur ska jag få X att sluta säga en massa fula ord och sluta kasta med saker? Hur ska jag få X att göra det alla andra gör i klassrummet? Hur ska jag få X att delta i de olika lektionerna? Hur ska jag få X att lyda de regler vi har bestämt?

Dessa frågor brukar sedan ackompanjeras med följande beskrivning:

X har behov av att en vuxen finns vid X sida hela tiden för att det ska fungera och det finns det inte resurser till för jag har X antal elever till i klassen…

Frågorna lärarna ställer är i mina ögon helt OK att ställa, OM två andra frågor omedelbart ställs efter dem:

  • Varför gör eleven det hen gör?
  • Vad kan JAG göra annorlunda för att möta det som orsakar elevens beteende?

Den första frågan av dessa är helt avgörande för svaret på den andra. Om jag som lärare kan ta ett elevperspektiv och känna in varför eleven gör den hen gör så har jag svaret på vad jag behöver förändra för att situationen ska bli bättre.

Detta kräver dock att jag har en syn på elever och elevers lärande som utgår från en övertygelse om att elever gör så gott de kan och att de uppför sig väl, om de kan det. Att elever deltar i lektioner som de upplever meningsfulla, begripliga, hanterbara och motiverande.

Det kräver också att jag följer Skollagen och Läroplanen som säger att undervisningen ska utformas utifrån eleverna och att det är jag som lärare som har ansvaret att anpassa undervisningen utifrån de elever jag möter.

Om jag inser detta som lärare så förstår jag att jag behöver få hjälp att förstå elevens beteende om jag inte klarar av att förstå det själv. Jag behöver också hjälp med att ändra på saker i min undervisning så att det jag gör kompenserar för de svårigheter/behov eleverna har.

En elev som inte sitter still och gör det hen ska gör det oftast p.g.a. att hen inte förstår, klarar av eller förstår meningen med uppgiften hen ställs inför. Om jag som lärare ska kunna hjälpa denna elev behöver jag alltså fundera på:

  • Hur kan jag få uppgiften/lektionen att bli tydligare, mer begriplig och mer meningsfull för eleven?

En elev som skriker fula ord och för en massa oväsen brukar i mina ögon betyda en elev som skriker HJÄLP MIG samtidigt som eleven visar att hen har tappat kontrollen över sig själv och den lärsituation som hen befinner sig i. Frågorna läraren bör ställa sig är då:

  • Hur kan jag ge eleven den hjälp hen behöver och se till att eleven lär sig strategier att behålla kontrollen över sig själv i svåra situationer bättre?

En elev som inte följer de regler som satts upp gör oftast inte det p.g.a. att reglerna är för svåra eller för obegripliga/meningslösa för eleven att uppfylla. Läraren bör anpassa reglerna så de blir möjliga att hålla för alla elever i klassen.

Skolan har, då det finns svårigheter kopplat till elev och lärmiljö, en skyldighet att göra en utredning. Denna utredning ska dels utmynna i att lärarna ska få en större förståelse kring de bakomliggande problem/svårigheter eleven kan ha vad gäller affektreglering, impulskontroll, perceptionssvårigheter, uppmärksamhet, motorik, språkförståelse, social förmåga m.m. Men den ska sedan också sätta detta i relation till den lärmiljö eleven befinner sig i, vilket innebär att man måste se över allt ifrån bemötande, relationer, undervisningsstrategier och material som eleven möter i klassrummet.

Denna utredning/kartläggning ska ge lärare kunskap och vägledning kring vilka anpassningar och strategier som lärarna behöver ha fokus på i undervisningen. Kunskapen hos de som hjälper lärarna med denna kartläggning/utredning är ju oerhört viktig för att ge en förståelse som utgår från och behåller elevfokus/elevperspektiv.

Om skolans personal efter att ha gjort en kartläggning/utredning kommer fram till att det ENDA eleven behöver är att ha en vuxen person vid sin sida, så blir det ju mycket märkligt och rent av olagligt att i nästa andetag säga: det finns det inte resurser till för jag har X antal elever till i klassen… Skolan har ju nämligen skyldighet att ge eleven det stöd eleven behöver.

Som tur är tänker jag att det sällan är det enda eleven behöver för att det ska bli en bättre lärsituation. Det som också påverkar elevens situation och lärande är det läraren kan förändra i sitt sätt att tänka och göra i klassrummet, och detta är ju dessutom sådant som inte kräver extra personal i klassrummet. Ju mer eleven känner mening och motivation inför uppgifterna som presenteras för hen och ju mer eleven känner att hen förstår och klarar av det som förväntas av hen – ju mindre behov av vuxenstöd. Med detta sagt vill jag även understryka att det mycket väl kan behövas extra personal i klassrummet och att det, i kombination med en förändrad undervisning kan göra en enorm skillnad för elevens mående och lärande i klassrummet. Extrastöd som tillsammans med läraren har haft tid och möjlighet att planera vad, när, varför och hur anpassningar och stöd ska sättas in för eleven.

Det som dock sällan kommer att ge en positiv förändring av klassrumssituationen är:

  • Fler regler och tillsägelser till eleven.
  • Fler telefonsamtal/brev hem till föräldrarna.
  • Att ta in en handledare som ska förmå eleven att sitta still, göra det hen är tillsagd, inte störa osv.

Med detta vill jag ha sagt:

Kalla inte in mig om ni vill att jag ska få eleven att lyda och uppföra sig, för det varken kan eller vill jag göra, för det är en återvändsgränd som har helt fel fokus.

Vill ni däremot få hjälp med att förstå vad som är svårt för eleven och vad ni kan göra för att hjälpa, stötta och undervisa eleven, så kommer jag mer än gärna! Det är en svår, men förtvivlat viktig och utmanande uppgift som jag mer än gärna vill vara en del av. Jag kan hjälpa er att tänka kring möblering, gruppering, material, lektionsupplägg m.m., så länge vi tillsammans behåller fokus på att det vi är ute efter är att förstå vad som är svårt för eleven och att vi letar lösningar för eleven att lära sig utifrån målen i läroplanen och ha det bra och utvecklas som människa i skolmiljön. Det kommer att vara tufft och innebära energiåtgång och prestigelöshet, men ni lärare som redan är här i tanke och handling, vet att det lönar sig!

Till alla lärare som fortfarande kämpar med att få tanke och handling att stämma överens, vill jag säga att jag förstår att det är svårt att få till det i ett klassrum bestående av många elever med mycket olika behov och förutsättningar. Ni har ett oerhört svårt uppdrag och ni förtjänar all hjälp och allt stöd ni kan behöva för att lyckas med uppdraget.

Jag är villig att stötta er om ni är villiga att ta emot stöd som innebär att ni gör förändringar i ert sätt att undervisa som vägen att förändra elevens situation och beteende.

Till alla rektorer vill jag säga att ni behöver jobba stenhårt på att få alla medarbetare på skolan att behålla ett elevfokuserat arbetssätt, där ni hela tiden stöttar lärare och andra på skolan att ha fokus på vad undervisningen har för effekt på elevernas lärande. Ni behöver ge lärarna förutsättningar att följa Skollagen och Läroplanen och ni behöver ge organisatoriska förutsättningar för att ett systematiskt kollegialt lärande med stöd utifrån behåller fokus på detta under lång tid så att lärarna hittar en stabil teoretisk grund för sitt arbete med eleverna.

Till mig själv, och alla andra som har liknande uppdrag som jag, vill jag säga:

Ge oss kraft att orka fortsätta ge stöd till dem som behöver det – för elevernas skull!

Det finns oerhört många böcker och föreläsare att hämta kraft och lärdom av, men för det ändamål jag just försökt förklara känns kombinationen:

Beteendeproblem i skolan, av Bo Hejlskov Elvén, samt Helen Timperleys principer för lärares utveckling, som en utmärkt och fullt tillräcklig kombination.

Jag skissar upp en BILD av den process som behövs, enligt Helen Timperley.

Det är hög tid att alla skolledare/rektorer tar tag i detta NU och ger lärare kunskap och möjlighet att lägga energi och fokus på rätt saker!

 

« Tillbaka